Jag ska lägga ner helt med den här bloggen. Ett bra jävla tag har jag hållit på "Jomen jag ska blogga... snart." Men det har aldrig blivit riktigt av. Jag har tvingat mig själv ett par gånger osv, men ja.

Thing is, denna blogg är dåtid. Allt som jag skrivit om är här avslutat kapitel. Det gör en jävla massa ont att säga och ha insett, och nu känner jag mig massa emotionell osv, men det är liksom så. Nästan alla personer jag har skrivit om här är avslutade kapitel, folk som jag liksom växt ifrån, som förändrats liksom jag, och därför är det inte samma sak längre. Ett par utav de folk jag har haft finns kvar, men de flesta är liksom inte vad som pågår längre.

Det är en hel del nya grejer som händer. Jag vet inte om jag vill blogga om det, om jag kommer, men om jag ska göra det så kommer jag inte göra det här. Det är fel, liksom. Jag vet inte. Det är som om jag lagt ner bloggen redan helt. Kommer ha kvar den för det kan vara trevligt att läsa igenom om alla roliga händelser och saker som jag haft för mig, och läsa om de människor som jag haft en fantastisk tid med men inte längre har samma nära kontakt. Den här avslutade delen av mitt liv.

Nu menar jag inte på att jag bryter eller har brytit med allt folk som jag har skrivit om här, men ska man inse verkligheten och sanningen så är det sorgligt nog så att jag har glidit ifrån vissa personer. De flesta.

Men med detta kom nya. Som passar mig mer. Så det är okej. Jag har fortfarande kontakt med de flesta gamla. Ett par utav de gamla är tillochmed mina närmaste nu, som inte var det då.

Jag tycker om detta. I slutet av förra kapitlet var det inte bra. Samtal och diskussioner och problem hit och dit. Komplikationer och smärta. Jag klamrade mig fast. Jag är så rädd för förändring. Men denna var mestadels bra. Det var inte hälsosamt där i slutet. Nu har jag raderat bort allt det gamla ohälsosamma. Jag har fixat det. Det är bra nu. Det känns okej. Och jag hoppas att detta kommer hålla ett långt tag. För jag tycker om det. Det gör mig bra. Det går.

Jag känner mig inkluderad nu.

I'm sorry. It's all that I can say. You mean so much and I'd fix all that I've done if I could start again...