Sitter atm bredvid Filip, min lillkusin, och nyss firat Oskar på hans födelsedag. har även haft en liten avskedsmiddag till Tinna, hon åker ju nämligen på måndag. Det är trist att tänka på. Men jag överlever. Jag kommer träffa henne snart igen! Men det är ju förstås alltid ledsamt att behöva utstå att hon ska åka, på grund av distansen. men det är något man får leva med. Kan ju fortsätta ha kontakt med henne via mail. Yes. Men ja, det har varit underbart att ha henne här! Fantastiskt!
AHHH Alva och jag ska få gratis massage på tisdag h0h0. Awesome... Har också varit på en timmes Zumba-pass idag för det var öppet hus på Fokus. Det var otroligt kul, fick mig glömma mina problem och känslor för utelivet en aning. Det var tre dansledare; Andrea, Francis och Romina som alla tillsammans ledde den första halvtimmen. Det var askul! 4 real. Det var liksom typ som ett lyckorus så fort de startade musiken och jag/de började ge gärnet med en gång. Otroligt kul! Älskade det!

Men nervositeten ligger fortfarande kvar inför imorgon. Har snackat med Christina om det, och som alltid finner hon alltid de bästa svaren och trösten i allt. Hon stöttar mig helt, och det känns bra. Men hennes tröst hjälpte inte direkt som en Alvedon-tablett mot huvudvärk, jag är fortfarande spänd, vettskrämd och nervös. Och jag fick nyss reda på att jag inte är den enda. Det hjälpte dock en aning. Det känns bra, men samtidigt förskräckligt läskigt. Djupa andetag...

Men jag ser fram emot det, å ena sidan. Jag kommer äntligen få träffa personen igen. Alltså, jag har ju träffat henne, i skolan, men, inte träffat henne. Oh gud jag fattar fortfarande inte hur jag lyckades så här länge. Typ två månader! Hemskt. Och jag kommer nog säkerligen börja whina eller något imorgon, men ja, jag har ju lyckats hålla det tillbaka i två månader så skulle inte förvåna mig. Förmodligen whine för lättnad också. För att jag äntligen får prata med henne igen. Det värker i magen och hjärtat bultar sönder. Men jag vill inte backa tillbaka nu för det. Aldrig.